Olika webläsare ser ut och fungerar på olika sätt (det är liksom det som är vitsen med att ha olika webläsare...). Därför tänker jag inte ens försöka ge några exakta bruksanvisningar utan bara berätta mer allmänt om vad man kan göra för att "surfa" effektivare. Sen får du själv klura ut vilken knapp som gör vad i det program som just du använder.
Gå in och ändra i inställningarna på din webläsare. Börja med att leka med fonterna och ställ in den font och fontstorlek som du tycker ser bäst ut. De nyaste versionerna av Netscape och Explorer ger dessutom möjlighet att bestämma vilka färger du vill att de ska använda. Tycker du att brun text på gul bakgrund är mycket vackrare än svart text på vit eller grå bakgrund så kan du säga till din webläsare att använda de färgerna. Testa, lek, mixtra, experimentera, känn på de olika alternativen som finns!
Låt dig inte avskräckas av att det står "advanced" som rubrik i inställningsmenyn, det är här du hittar sakerna som ger dig som läsare makt! Jag föreslår att du stänger av "Java" och "Javascript" (du kan ju alltid sätta på dem igen om du skulle känna behov av det nån gång). I Internet Explorer 3 är det också lämpligt att stänga av "Formatmallar" ("Style Sheets" på engelska) eftersom såna fungerar dåligt i det programmet. Netscape 4 har den lilla egenheten (felaktigheten) att formatmallar inte fungerar om man har javascript avstängt. Du kan ju testa både med och utan och se vilket du tycker bäst om. Du kan också testa att stänga av laddningen av bilder (det gör att många sidor blir mycket snabbare!).
Upplever du webben så här? Utan ordning och mycket förvirrande. Ibland kommer man tillbaka till samma ställen, och ändå har man ingen koll på var man egentligen varit...
![[Ett virrvarr av länkar och dokument]](../bilder/virrvarr.gif)
En effektivare metod är att använda sig av "back"-funktionen i sin webläsare och backa sig tillbaka till sidan man kom ifrån i stället för att klicka sig framåt till samma sida från en länk inuti dokumentet. Webläsaren håller reda på var du har varit och lagrar den informationen i en "Go-meny", och det går ofta att "backa flera steg" på en gång genom att använda just Go-menyn. I en del webläsare kan man även hitta back-funktionen genom att "höger-klicka" på sidan.
Om du lär dig använda back-funktionen kommer du efter ett tag att känna att du har bättre kontroll över ditt surfande, och du kommer att uppleva webben mer som en promenad längs en större väg, med små utflykter för att utforska vägar åt sidorna:
![[Ordning och reda]](../bilder/effektiv.gif)
När du startar din webläsare så laddas en sida in i den. Du kan ställa in webläsaren så att den startas upp med exakt vilken sida du vill (eller med ingen sida alls, om du föredrar det). Den sidan kan ligga på nätet eller på din hårddisk, och kan innehålla precis vad du vill. Om du sen väljer "Home" kommer den sidan att laddas in (den kan till exempel användas som en "alternativ bokmärkssida", eller varför inte lägga in en bild på flickvännen/barnen/katten/...).
Det finns andra webläsare än Netscape och Explorer!
Jag föreslår att du testar några sådana. Jag kräver inte att du ska bli fantastiskt imponerad eller så men det är nyttigt att veta och förstå att ett och samma HTML-dokument kan se ut på många olika sätt i olika tolkningar av olika webläsare.
Jag är bekant med några sådana för UNIX.
En äldre webläsare. Det var den som startade webbens stora popularitet, men idag tycker nog de flesta att den ser lite tam ut. Den är i alla fall användbar för den som vill förstå "ursprunget" och kan ge en del intressanta tolkingar av ens HTML-dokument. Den är också användbar för att läsa en del websidor som är totalt överösta med onödig "funktionalitet", bl.a. struntar den totalt i "frames" och färger.
Är som namnet antyder bra på att hantera java-applets, men det är nog också det enda den är bra på. Den är alldeles för slö för att kunna användas till "riktigt" surfande.
En ren text-webläsare. Den anses vara en av de webläsare som bäst lever upp till påståendet att den stöder HTML 4.0. Den är ruskigt snabb och behaglig att arbeta med och har en förmåga att ignorera många irritationsmoment på webben. Den kan få en sida med medelmåttigt snygg html att bli fullt läslig och den kan vara brutalt avslöjande mot dåligt skrivna dokument. Många seriösa webdesigners anser att Lynx är något som alla som skriver websidor borde vara bekanta med.
Det finns en kategori av människor som har förutfattade meningar om att Lynx är "tråkig" och "bakåtsträvande". De har ofta den felaktiga uppfattningen att det skulle vara fråga om en "gammal" webläsare (den är i själva verket lika "ny" som nån av "De Två Stora"). Ofta visar det sig att de aldrig ens sett Lynx i verkligheten och inte har en aning om vad det är de talar om, och när de väl får se den drar de tyvärr ofta slutsatsen att de hade rätt hela tiden. (Jag har en misstanke om att detta har något att göra med att de fått se sina egna mästerverk reducerade till en hög av något som mest liknar hundskit. Det är mycket lättare för en person som på det sättet fått sin inkompetens avslöjad att skylla ifrån sig och säga "Lynx är skit!" än att inse att man själv kanske inte är riktigt så fantastiskt duktig som man trodde.)
Sanningen är att Lynx helt enkelt är annorlunda (jämfört med Netscape och Explorer). Den har ett helt annat syfte och helt andra prioriteringar. Den har inget intresse av att se "vacker" ut och inget vinstintresse. Den gjörs ideellt av programmerare som vill ha den själva för att söka information på ett snabbt och effektivt sätt och som delar med sig av sitt resultat till andra. Den används också av många blinda personer.
Lynx finns även för Mac och PC. Opera är en webläsare som jag själv inte testat men som jag hört mycket gott om.
Ibland får man bara ett felmeddelande när man söker efter nånting. Då kan det vara praktiskt att veta hur man kan söka efter mer information genom att "kapa svansen" på URL:en.
Exempel:
http://.../kalle/bilder/nakna_damer/lisa/hangmatta.gif
Hoppsan! Den filen finns inte längre!
Kapa URL:en ett steg:
http://.../kalle/bilder/nakna_damer/lisa/
Inget där heller. Kalle har tydligen tagit bort alla bilder på Lisa. Men vi testar att kapa ett steg till:
http://.../kalle/bilder/nakna_damer/
Där fick vi lite bättre resultat! Han har fortfarande bilder på Lotta och Lena på sin hemsida!
Många människor har vant sig vid att datorer inte bryr sig om om man använder stora eller små bokstäver i många sammanhang (t.ex. i filnamn). De har lärt sig att "Hej", "hej" och "HEJ" tolkas likadant av deras datorer. Glöm det! På nätet finns alla möjliga olika typer av datorer och många av dem tolkar "Hej", "hej" och "HEJ" som tre olika ord! (Tänk på att det inte spelar någon roll om det blir rätt på din dator om det inte blir rätt på datorn som försöker läsa det du skrivit...)
Var särksilt noga med filnamn och URL:er. De måste vara rättstavade med avseende på stora och små bokstäver. De bör inte innehålla bokstäverna Å, Ä och Ö. De bör inte innehålla mellanslag. Undvik konstiga tecken. För att vara någorlunda säker på att det ska fungera är det vettigt att begränsa sig till tecknen A-Z, a-z, 0-9, samt punkt, bindestreck och understrykningstecken i filnamn (vad du stoppar i filerna är en helt annan sak). Om man verkligen vill ta det säkra före det osäkra kan man också se till att alltid använda små bokstäver (det är inte nödvändigt men det kan underlätta det praktiska arbetet).
Varning! Internet Explorer är ökänd för att vara alldeles för snäll mot slarvigt skrivna adresser. Det är praktiskt när man surfar, men mindre praktiskt när man ska göra egna websidor. Den webläsaren lämpar sig alltså inte för att kolla att alla länkar på sidan fungerar. Netscape eller Lynx duger däremot bra till det ändamålet (eller nåt specialprogram som bara har till syfte att kolla länkar).
Jag har flera gånger haft anledning att bli chockerad över att folk inte vet hur man "klipper och klistrar" text med sina datorer! Detta är mycket grundläggande funktioner som väsentligt underlättar datorarbetet.
Exakt hur man gör varierar lite mellan olika datorer. (På en PC börjar man med att markera texten som ska kopieras eller klippas ut med musen. Sen trycker man Ctrl^X för att "klippa" eller Ctrl^C för att kopiera. För att klistra in den kopierade texten ställer man markören där man vill att texten ska klippas in och trycker på Ctrl^V.)
Till höger om de vanliga tangenterna på de flesta tangentbord sitter det en eller några stycken små "buntar" med specialtangenter. Två av dem heter "Page Up" och "Page Down" (på en del tangentbord förekommer de till och med två gånger, dels som egna knappar och dels på nummerknapparna längst till höger).
Många använder de vanliga upp- och ned-piltangenterna för att läsa text längre upp respektive längre ned i dokument. De tar dig "en rad" framåt. Page Up och Page Down tar dig en hel "sida" (egentligen "en skärm") framåt! (Tyvärr finns ingen åt-sidan-motsvarighet till Page Up och Page Down.)
Många använder också musen och sitter och klick-klick-klick-klickar sig fram på knapparna på rullningslisten. Det tar dig en rad framåt, eller en "kolumn" åt sidan. Om du i stället klickar på själva rullningslisten (d.v.s. den tomma ytan där det inte finns nånting) kommer du att flyttas en hel skärm framåt per mus-klick.
Du kan även ta tag med musen i den biten på rullningslisten som representerar den bit av dokumentet som syns på sidan just för ögonblicket och dra dig fram genom dokumentet.
![[Effektivare användning av rullningslisten]](../bilder/rullning.gif)
Lär dig "skriva maskin", det vill säga lär dig hantera ditt tangentbord på ett effektivt sätt. Du kommer att upptäcka att arbetet med datorn blir mycket lättare och trevligare. Det finns absolut ingen anledning att inte lära sig det här! Och det finns ingen anledning att skjuta på det - gör det nu! (om en vecka kommer du att se tillbaka på tiden före och inte längta tillbaka!)
Det finns program man kan använda för att lära sig maskinskrivning. Det tar några timmars träning till att börja med för att få in den grundläggande tekniken men det är en liten investering om man tänker på hur mycket snabbare man kan skriva sen (den lilla tidsinvesteringen kommer att "tjäna in sig" ganska snart).
Den som känner sig lite mer ambitiös och vill effektivisera sin maskinskrivning ytterligare kan prova på Dvorak-tangentbordet.
När du söker efter saker på nätet (med till exempel Alta Vista) kan det vara mycket fördelaktigt att kunna några små "trick". Det första du ska göra är att leta reda på söksidans "söktips". Läs igenom dem och försök att förstå dem!
Särskilt praktiskt kan det vara att sätta citationstecken omkring ett par-tre ord som man vill ska komma i en viss ordning. Om du till exempel söker efter en kompis som heter Karl Jansson så kan det vara praktiskt att söka efter "Karl Jansson". På så sätt undviker man att söka efter alla personer som heter Karl, men som kanske heter nåt helt annat än Jansson i efternamn. Man undviker också att söka efter alla som råkar heta Jansson i efternamn men som heter nåt helt annat än Karl i förnamn.
Om man bara skriver in Karl Jansson (det vill säga, utan citationstecken) kommer man att få tillbaka alla sidor som innehåller antingen ordet "Karl", eller ordet "Jansson". Det kan bli ganska många sidor...
Om man skriver in +Karl +Jansson kommer man att få tillbaka alla sidor som innehåller både ordet "Karl", och ordet "Jansson", men inte i någon specifik ordning. Det kan till exempel stå nåt om Karl Svensson i början av ett dokument och sen kan det stå nåt om Erik Jansson nån annan stans i dokumentet.
På liknande sätt går det att söka på +"Karl Jansson" -ekonomi om man när man söker efter sin kompis Kalle bara hittar nån annan person med samma namn, och ordet "ekonomi" förekommer ofta på samma sidor som "fel" Kalles namn. Då får man fram sidor som innehåller "Karl Jansson", i den ordningen, men som inte innehåller ordet "ekonomi".
Vilket sätt man väljer att söka på beror så klart på vad det egentligen är man vill söka efter. Sen kan man ge sig in i "avancerad" sökning. Det fungerar på liknande sätt men man kan formulera mer komplicerade samband. Man kan till exempel söka efter alla sidor skrivna av Veronica Karlsson som handlar om både ascii art och katter eller hundar genom att skriva (Veronica near Karlsson) and (ascii near art) and (cats or dogs) i sökrutan på den "avancerade" söksidan.
Det finns i alla webläsare en praktisk funktion som heter nåt i stil med "View Source", eller "Visa Källa", eller nåt liknande. Du hittar den genom att gå på "Visa"-menyn i Netscape eller Internet Explorer. Med hjälp av den funktionen kan du läsa källkoden för vilken websida som helst. Var medveten om att det inte är det bästa sättet att lära sig HTML, eftersom många sidor ute på webben är maskingenererade (och många är klantigt handskrivna). Det kan i alla fall vara praktiskt att känna till att man kan "gräva fram" till exempel e-postadresser på det sättet.
När man hittar en websida som man gärna vill läsa men som av nån anledning är svårläst kan man helt enkelt ta och spara en kopia av dokumentet och gå in och ta bort orsaken till irritationen och sedan läsa dokumentet från sin egen hårddisk. Det här kan vara mycket användbart för den som kan lite html och som har en bra texteditor (d.v.s. en editor som har en bra "find-and-replace"-funktion).
Först sparar man dokumentet på sin hårddisk. Sen öppnar man det i sin editor och hugger in. Det kan ofta vara praktiskt att lägga till <base href="nånting"> i dokumentets "head" (där "nånting" är URL:en fram till och med det sista snedstrecket). Resultatet är att dokumentet "beter sig" som om det fortfarande låg kvar ute på nätet, d.v.s. att alla bilder och länkar fungerar som de ska.
Exempel: Om dokumentets URL är http://www.ludd.luth.se/users/vk/pics/PICTURES.HTML tar man och sätter in <base href="http://www.ludd.luth.se/users/vk/pics/"> innanför den sparade kopians head-tag.
Sen kan man lätt ändra på irriterande saker. T.ex. kan man byta <font eller <img mot <dummy, eller så kan man byta color mot colour (d.v.s. brittisk stavning i stället för amerikansk, så är dokumentet läsligt även om ordet "color" råkar förekomma i texten). Man kan ta bort alla attribut i "body"-taggen. Man kan byta <table, <tr, <th och <td mot <dummy för att få bort "tabeller" som stör. OK, det som blir kvar är ingen snygg html, men syftet är att göra dokumentet läsligt för just dig, just nu, i just den här webläsaren.