Jag föddes 1112 i en liten by i norra Skottland. Min far gav mig namnet Angus i förhoppning att jag skulle bli lika stark som mitt namn angav. Han blev besviken när jag inte blev det. Istället växte jag upp till en ganska lång och smal man. Jag var svagare än de andra männen i byn. Å andra sidan var jag smidigare och mer fingerfärdig. Under tonåren började männen att kalla mig Roy på grund av mitt långa röda hår. Efter ett tag slutade alla säga Angus till mig utan kallade mig Roy, bara min mor sa Angus.
Då jag var 24 år fyllda gifte jag mig till allas förvåning med den vackra Merna. Det var många som undrade vad hon såg i mig. Då jag är varken stark eller vacker, jag äger knappt någon jord och har bara ett fåtal djur. Vintern 1137 föddes vår dotter Flanna. Hon har sin mors utseende och mitt röda hår. Den flickan kan verkligen värma ens hjärta och få alla bördor att lätta med sitt leende och sitt härliga skratt.
Varför var vår kung tvungen att invadera England 1138? De första 2 försöken drevs vi tillbaka. Men tredje gången gick det vägen. I vår by var det många som antingen blev tvingade eller ville kriga för skottland. Då jag inte är någon krigare fick jag ta min häst och vara kurir mellan de olika styrkorna. När jag en dag red till reserven för att meddela vår senaste position och kungens planer träffade jag på en engelsk patrull. De tog mig tillfånga och jag blev skickad till slottet Wark. Jag vet inte hur länge de torterade mig men tillslut måste jag ha sagt vad de ville veta. Tortyren slutade och jag blev inlåst i en liten cell.
Wark blev belägrad av skottarna någon vecka senare. Då slottet inte föll fortsatte de söderut och lämnade en mindre styrka vid slottet. I det efterföljande slaget vid Northallerton vann engelsmännen en förkrossande seger och skottarna retirerade tillbaka till Wark. Under reträtten tog de en engelsk kurir tillfånga och tvingade ut honom hur jag förrått dem, avslöjat deras planer och var de var. När slottet föll i skottarnas händer trodde jag att jag var räddad. Men när de hittade mig i cellen mager och svag började de misshandla mig. Jag försökte berätta om tortyren men de lyssnade inte. Istället slog de mig halvt ihjäl och lämnade mig i cellen för att ruttna. Sent en natt i januari 1139 hörde jag som i en dröm skrik utanför min cell. Dörren öppnades och plötsligt kändes allting bra och skönt nästan euforiskt. Därefter fick jag något som smakade som blod, allting svartnade.
Jag vaknade i en krypta flera mil från slottet många timmar senare. På skakiga ben stapplade jag mot utgången. Men när jag klev in i ljuset som föll genom en springa i dörren kändes det som om jag klivit in i en stor eld. Jag skrek till av smärta och hoppade tillbaka in i skuggan. Något är fel fruktansvärt fel. Solljus bränner som eld, jag sover under dagarna och är vaken om nätterna. Om det inte vore nog har jag en obeskrivlig hunger. En hunger som bara blod kan bota^Å
Jag saknar min vackra fru och min lilla Flanna. Men jag kan aldrig återvända. Hoppas att de inte far illa eller blir utstötta på grund av mig. Jag önskar att jag inte gav min medaljong till min lilla dotter utan stannat kvar. Jag skulle inte ha gått med på att kriga i England jag skulle ha vägrat och stannat hemma med min familj. Önskar att jag bara kunde se dem igen, bara en sista gång. Men jag kan inte, jag måste ge mig av från mitt älskade skottland och min familj. Jag kan inte återvända, jag får inte återvända, Merna och Flanna skulle bara råka mer illa ut än vad de redan är.
På morgonen 26 januari 1139 hittades vakterna vid cellerna slitna i stycken. Det var djupa rivmärken i stenväggarna. Cellen där Angus ^ÔRoy^Ô MacKay var inlåst har blivit uppbruten och ekdörren har djupa märken efter klor. Inget av denna jord kan ha gjort detta. Djävulen själv måste ha kommit och befriat honom. Därför skriver jag detta brev till er. Jag hoppas att ni ser lika alvarligt på detta som jag. Angus MacKay är fortfarande på fri fot och han är troligt en av djävulens medhjälpare. Därför måste vi fånga honom innan han hinner göra mer skada än han redan gjort.^Ô ^Ö Biskop i Wark till påven.